Rullade in i garaget vid kvart över ett inatt. Dags att gå hem, då träffar jag en gammal bekant, en kollega som skulle tanka bussen. Han har så länge jag minns varit antifacklig och inte varit medlem förstås. Nu är det strejk på gång och han frågar mig om jag är medlem i facket, han vet mycket väl att jag är det, han vet mycket väl att jag varit ordförande för klubben. Sen berättar han att han fått erbjudande från Kommunal att bli medlem och så ska han få strejkersättning på en gång. Klart att han tackar ja till det berättar han.
Den milde änglalike och beskedligt kloke micke tänker nu att va kloka Kommunal är som ser till att få fler medlemmar och ser till att de som tidigare varit emot facket nu tycker att facket är något bra.
Den mer verklige micke som anser att facket är en kamporganisation får huvudvärk och förbannar Kommunal för att de ger sina medlemmar en sån käftsmäll som bara demoraliserar strax före en strejk ska till att bryta ut.
Jag känner att jag börjar bli förbannad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Det är väl bättre att få in en ny medlem före strejken och ge denna strejkersättning, istället för att den oorganiserade ska försöka ta sig in och plocka ut lön, men först ta en konflikt med strejkvakterna?
Det är väl bättre om vi arbetare står tillsammans mot arbetsgivaren än om vi är splittrade?
Det är bra att du börjar bli förbannad - bli förbannad på rätt sak bara!
Jag vet inte helt säkert vad som är bäst. Nu är ju ett beslut taget om detta och det ska förstås stödjas. Men..
Man ska inte förringa den enskilde medlemmens känsla av bli hånad av dels de "nya" medlemmarna som inte bidragit med ett smack men ändå nu får full ersättning på en gång och dels av ens egen organisation som anser detta vara klokt.
Jag tror att om en facklig organisation ska få muskler att göra något utöver det vanliga i framtiden så måste man ha medlemmar som känner ett starkt och självklart förtroende för organisationen. Ibland måste man stå rak i ryggen och säga nej, du har gjort ditt val.
Jag minns hur laddad stämning det var kring stejken i början på 90-talet men nu står jag på andra sidan. Assistenten är beroende av bussen för att komma hit - vad gör jag om hon inte kommer och de andra i huset är bortresta?
Det är riktigt farligt att inte längre vara bussförare.
Jag är rädd.
Skicka en kommentar