..en riktigt dålig helg del 1..

Torsdag kväll funderar jag fram och tillbaks, ska jag åka till sthlm för att fixa sommardäcken och kolla upp ett par saker som måste göras. Så tänker jag när telefonen ringer. Det är Ali från hemtjänsten! Jaha! Han säger att min mor inte svarar på telefon och inte öppnar dörren.. Jag blir lätt förvirrad över att han väljer att ringa mig i Härnösand och svarar att jaha ja jag kollar väl upp det då.
Jag tänker helt enkelt inte på att fråga varför han inte låser upp och går in och kollar själv, det är väl rimligen rutinerna slår det mig efteråt. Jag ringer lilla mamma som svarar ganska snabbt. Tyvärr låter hon väldigt förvirrad och kan knappt prata, då blir jag väldigt orolig. Eftersom hon inte orkar prata så lägger vi på och jag ringer syrran och ber henne att åka över och kolla vad som händer. Orolig som fasen sätter jag mig i bilen och påbörjar färden söderut som kommer att ta 4 timmar denna kväll.

Syrran hittar henne sittande på sängkanten och hon vaggar fram och tillbaks, ingen kul syn. Jag får veta detta på vägen söderut och blir ändå lite lugn över att syrran är där. Hon verkar väldigt trött svag och förvirrad får jag höra och vi bestämmer att jag åker över dan därpå.

När jag till slut träffar henne så ser jag på en gång att detta inte är bra nånstans. Hon tappar liksom orden och ibland ser hon små röda gubbar. När det är som värst vet inte inte var hon är och vem jag är. Oerhört plågsamt att se sin mor rädd och förvirrad kan jag säga. På Lördagen är hon ändå bättre och det börjar kännas hoppfullt. Tyvärr går det upp och ner och på eftermiddagen är det tok igen. Söndan kommer och det ser bättre ut igen. Dags för mig att åka iväg och det känns inte alls bra men syrran och brorsan är på plats och jag åker till slut iväg.

Egentligen finns det hur mycket som helst att berätta om det här, hur vi tänkte, varför vi inte åker till akuten, bakgrund, anledningar, skäl, men det får räcka så här. Ingen höjdarhelg kort sagt.