Skröpligt folk här i södra Norrland. Jag tog mig en tur i sågspånslingan efter arbetet idag. Lufsade på likt en långsam björn längs med blåbärsriset. En Kvinna lufsar förbi mig och jag ser att hon springer långsamt, vilket betyder att jag springer ännu långsammare. Tävlingsinstinkten vaknar till liv så jag försöker haka på,men nej hon flyter ifrån mig. 5 minuter senare ser jag att hon går, jag gör ett ryck och är nästan ikapp då hon sticker iväg igen. Jäklars. Längre fram i spåret ser jag nåt som ser ut som en man som stretchar.
Jag tittar igen och då står kvinnan framför mannen som då ligger raklång över spåret! Något är fel. Jag kommer fram och kvinnan försöker få kontakt med mannen, jag stannar till och försöker hjälpa till. Han är helt okontaktbar men andas. Ingen av oss har någon telefon så vi beslutar att hon springer efter hjälp medans jag försöker få liv i snubben som ser läskigt borta ut. Han krampar och andas som en snarkande gris. Efter knappt 5 minuter verkar det som han slutar andas och jag blir alldeles kall, ska man behöva köra mun mot mun här och nu! Men jag kan slappna av 10 sek senare vaknar han till liv.
Han ligger kvar på backen och återhämtar sig. Det visar sig att han har förmaksflimmer men så här illa har det inte gått tidigare. Hans doktor har uppmanat honom att motionera men nu blev det tydligen lite för mycket för hjärtat. Vi promenera sen försiktigt bort mot startområdet där jag gissar att en ambulans kommer att möta upp. Efter en stund kommer kvinnan springande tillbaks och mycket riktigt en ambulans är på väg säger hon.
Slutet gott allting gott ambulansen kommer precis när vi kommer gåendes och proffsen tar vid med pulstagning och blodtrycksmätning. Hoppas det gick bra för gubben, själv tog jag ett varv till för att få upp flåset.
Inlägg
4 kommentarer:
Fa´n vilken hjälte du är Micke!
Jag är imponerad!
Om det inte funkar med rörmokeriet eller solfångeriet så kan du alltid extraknäcka som den barmhärtige samariten , he he (se det som en referens till tidigare artikel om kyrkobesöket)!
Snyggt jobbat. Fast det där med att ta en liten promenad med någon som nyss haft något som kunde varit en liten infarkt skulle jag kanske inte rekommendera. Kanske du skulle satsa på en sjukvårdsutbildning med påföljande karriär. Det handlar ju om en sorts rör och en del energi det också..
Mja Doktor Zjivago, nja. Nä det får nog vara. Och gubben ville inte ligga kvar så vad ska man göra, hålla fast honom? Nä tror han blev lugnare på nåt sätt när han kommit upp, men han vinglade till ett par gånger. Men Dr Marin hade honom under uppsikt ändå.
Nästa gång hoppas jag det är en sötare sak som man kan lufta lungorna på.
Usch, otäck händelse med gott slut. Jag önskar att du får sätta läpparna mot en frisk tös i så fall...
Skicka en kommentar