Vad gör man då? Tänk dig att du träffar en tjej (eller kille, inte vet jag vem du är som läser) och ni upptäcker att här finns det möjligheter. Ni pratas lite grann så och bestämmer er för att ses över en kopp kaffe, den ofarligaste formen av en date. Om det skiter sig kan man lugnt utan större åthävor tacka för sig.
Under tiden så förvandlas fikat till en middag med god mat och en flaska vin, innan maten blir det en öl i baren och det här känns ju jättebra.
Middagen går jättebra, ni pratar om allt och genom orden märker ni båda att ni kollar av varandras intressen och framtida möjligheter. Helt sjukt egentligen att börja planera en framtid (helt osagt, men ändå) på första daten.
Vinet slinker ner och ni båda börjar komma i form. Dags att gå vidare till någon småmysig bar, sagt och gjort. Promenaden dit blir lite arm i arm om man säger. Så, nu sitter ni bredvid varandra och allt känns tipp topp och mer vin blir det. Då blir det lätt som det blir att ni flyttar liksom alldeles tätt intill och börjar liksom söka varandras händer och annat. Nära nu och, jodå, där kom den första kyssen. Helt naturligt, inga konstigheter, nice.
Men, men, det, jag prövar igen, ordentligt många gånger för säkerhets skull. Ja, vi håller på mest hela tiden och frågan är om det är lagligt att hålla på så där offentligt, som vi sysslar med.
Nu stannar vi berättelsen om något som skulle kunna ha hänt men om det nu gjorde det skulle jag absolut inte skriva om det i en blogg såhär. Men om det nu hände..
Och ni såhär i efterhand funderade på att dom där kyssarna kändes ju faktiskt helt platta och inga klockor ringde och inga änglakörer sjöng. vad gör ni då? Allt annat var hur bra som helst och tänk om det var för mycket vin som gjorde att själva läppmötet blev så platt? Ja inte vet jag.
Om det nu skulle vara så...
Vad gör ni då?
Ja, sånt går man runt och funderar på.
Inlägg
5 kommentarer:
Ibland springer hjärnan före kroppen. Det är som att ha sex på morgonen. För kvinnor alltså, som inte ligger som män och producerar testosteron hela natten. Det verkar trevligt men det är meningslöst. Rent kemiskt menar jag, hur ska en kropp kunna hänga med i svängarna, dessutom tyngd av alkohol, då hjärnan plötsligt släpps på grönbete som ett instängt kreatur efter vintern?
Det tar ett tag innan man vet såntdär.
Du är ju ingen tonåring, så ge dig tid att tänka och känna och låta saker hitta rätt i alla nervbanor.
Inte alla kärlekar börjar med ett pling. Somliga börjar med vänskap.
Och en hel massa relationer har varit uppenbara för hela vänskapskretsen innan de två själva fick klart för sig vad det handlade om...
Så om det känns lockande kan det väl vara spännande att kolla vad det hela leder till?
Om det inte känns lockande är det nog bättre att låta bli.
Tack S för en underbar kommentar, insiktsfull och välformulerad. Det är inte varje dag man blir kallad för kreatur på ett sånt trevligt sätt.
;-) Jag gillar din blogg för övrigt.
Och Steina, tack för dina klargöranden som i vanlig ordning svalkar av en tonårshjärna. Vänliga råd får man säga.
Om man hör kyrkklockor och änglakörer är man inte död då?
I så fall är det bara att gratulera. Grattis Micke! Du lever!
Jamen Jessica för tusan, romantiken då! Men men ok, tack för gratulationen, jag lever.
Skicka en kommentar