Gulli Gull

Fick den här av en speciell människa och eftersom jag är så snäll så får ni vara med på den också. Gulli Gull, för just dig sörru.

Moulin Rouge

Jamen vadå, kollar ju på film idag, sång och dans - musical och Poet är man ju.

Medeltiden är här

I Iran har nyligen 8 kvinnor och 1 man blivit dömda till döden genom stening. Det går till så att mannen grävs ner i sanden med endast huvudet synligt sen kastar man sten på hans huvud tills han dör. Kvinnorna grävs ner dom också men där syns överkroppen, i övrigt är det samma procedur. Stenar kastas på dom tills dom dör.

Detta sker idag nu i vår värld och inte på medeltiden.

Vad dom hade gjort? Vad spelar det för roll?
Läs mer om detta groteska land i Dagens Nyheter.

Märkligheter på Söder

Det sker märkliga saker på Södermalm. Bussföraren stannade till vid hållplats Slussen sent på tisdagskvällen. Ett antal människor klev på bussen och där ibland dom, två yngre män i 25-årsåldern. Den ena av dom i rastafarimössa hade busskort men hans kamrat halade fram en femtiolapp och tittade på mig osäkert. Hmm, jag förklarade att man inte kan köpa någon biljett på bussen, utan det fick han göra på pressbyrån som låg alldeles intill hållplatsen eller i den automaten som fanns vid hållplatsen eller en så kallad sms-biljett. - jamen jag visste inte... jag har varit på semester, svarade ynglingen som för övrigt bar på ett metspö. Det var en lång semester, svarade jag och tillade att biljett på bussen har man inte kunnat köpa sen ett drygt år tillbaka.

- Hygglo!, vädjade den andre unge mannen i rastafarimössan..
Här tänkte nu jag att, här där vi är kan det inte vara något problem att köpa en biljett och han har ju pengar och framför allt, min intuition sen 20 år som bussförare sa mig att den här killen visste mycket väl att han inte kunde köpa biljett på bussen utan detta var en chansning från honom för att slippa betala.. Så mitt svar löd: Det är inte fråga om jag är snäll eller elak, det är bara så det är, här på bussen kan du inte köpa biljetten.

Okey, sa han relativt glatt och liksom hoppade och skuttade iväg med sin kamrat..
Jag tänkte inte så mycket mer på det och jag stängde dörrarna och susade vidare mot Södersjukhuset. En stund senare, 6-7 minuter, var vi framme vid Skanstull, vilket ni skall veta är kanske 25-30 minuters promenad från Slussen, dyker de två märkliga unga männen upp igen skuttandes och hoppandes som sist vi sågs!! Mannen med fiskspöet halar åter upp sin femtiolapp och känner igen mig samtidigt som hans kamrat säger högt, - det är ju samma chaufför! - jaaa, säger hans vän och tar ett steg ut ur bussen. - Men hur hann ni hit? frågar jag och tillägger, flög ni? Jag är imponerad!

Jag är verkligen imponerad och frågande över hur i jösse namn dom tagit sig dit så fort, obegripligt. Har dom sprungit? Det hela är verkligen märkligt och nästan lite magiskt i sena Julikvällen på Södermalm. Det två skuttar vidare därifrån och vinkar glatt på avstånd samtidigt som den ena ger mig slängkyssar!? och förklarar ljudligt - Peace, man!

Mycket mycket märkligt...

getingar är snälla

För er som ännu inte begripigt det så kan jag meddela att getingar inte är farliga. Dom sticks inte utan anledning. Så sluta veva hysteriskt när getingen kollar läget. Då blir han bara rädd och arg.

Okey då....

Jag har lite svårt för dom där bloggutmaningarna som dyker upp då och då. Känns lite som kedjebrev. Men jag antar att bloggutmanaren Tankar om tankar vill vet lite mer om de utmanade. Så okey, jag svarar på frågorna men jag skickar inte dom vidare... (har ingen att skicka vidare till, snyft).

Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag

1 Baka bröd
2 Knalla ner till konsum å handla
3 Läsa bok å dricka te på balkongen
4 Skriva lysande poesi på poeter.se
5 pilla ludd ur naveln

Vad gjorde du för tio år sedan?

Inte en aning. Jag har väldigt dåligt tidsminne. Jag kommer ihåg saker jag gjort men glömmer alltid bort när det var. Så jag vet fan inte.

Ställen du bott på?
Bagarmossen, vi var sex stycken i en tvåa. Då var jag liten palt.
Fagersjö, vi var fortfarande sex men nu i en fyra, då växte jag upp.
Brandbergen, min först egna lya i en betongförort, en riktigt bastuvärme i den lilla stereotvåan på sjunde våningen. Solen gassade verkligen.
Lundagatan, södermalm stockholm, en etta på 30 kvadrat, min första bostadsrätt, där var det gott att bo nära till allt.
Gubbängen, en tvåa i den lummiga och vänliga förorten, en kvart med tunnelbanan till stan, där bor jag nu.
Härnösand, på två olika ställen, först en vanlig tvåa på herrgårdsvägen, sen nästa år i ett sånt studentrum på volontärvägen, det gick bättre än jag trodde.
Jaa, det var väl allt så långt...

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?

1 Köpa mig en vindsvåning på söder
2 Köpa mig ett mysigt torp i stora skogen
3 Köpa mig en ny, stor och bekväm bil
4 Sluta lönearbeta
5 Fundera

Jaha det var tydligen allt!

bakmaskinen

Ha ha ha jag har en bakmaskin! Okey okey, jag har haft den länge nu. Fick den i julklapp av min ömma moder för ett antal år sen, men den har varit undanstuvad djupt in i ett skåp. Idag hittade jag den! Så nu står den där och gör sitt, piper lite emmellanåt. 3 koppar mjöl, ja det står cups och tablespoon och teaspoon. Vågar faan inte avvika ett kryddmått, det här skall bli bra. Jäklar! Jästen är utgången... prövar ändå.

citatet

It´s always seems impossible
until it´s done.

None of us are free

På väg hem från Härnösand och Risnäs. Sen kväll, fullmåne och P3 Soul på radion. Solomon Burke sjunger coolt.

Skamlösa folkpartister

Fyra folkpartistiska riksdagsledamöter, Birgitta Ohlsson, Camilla Lindberg, Cecilia Wikström och Maria Lundqvist-Brömster riktar nu skarp kritik mot den nyligen i riksdagen framröstade FRA-lagen. Tror ni de fyra röstade nej mot lagen i Riksdagen för någar få veckor sen?
Större grisar får man leta efter. Nej förresten Camilla Lindberg röstade Nej, all heder till henne. Men de tre andra? En röstade Ja, en avstod från att rösta, den tredje anmälde sig som frånvarande trots att hon var där. Sådant beteende är så äckligt att man vill kräkas.

kaffe latte för den labile

Jag är labil. Eller ungefär så. Men det är ingen fara jag har nämligen fått igång min espressomaskin! Den skummar numera mjölk som den ska. En halv deciliter ättiksprit några varv genom röret fick igång eländet. Nu sitter jag med en sådan vansinnigt god kaffe latte framför datorburken. Efter detta är mitt humör stabilare, åtminstone nu.

en hopplöshet utan like

Om jag kunde begripa min egen reaktion på en förlust i fotboll? Jag mår fysiskt illa och blir väldigt irriterad och förbannad. Jag känner en hopplöshet utan like. Det är väldigt orättvist och nästan kränkande.
Jag är en vuxen människa och kan normalt handskas med besvikelser utan problem på ett anständigt sätt men när Djurgården förlorar så får jag ont i hjärtat och får även lätt svindel. Finns det någon förklaring till detta?

Om det nu skulle vara så...

Vad gör man då? Tänk dig att du träffar en tjej (eller kille, inte vet jag vem du är som läser) och ni upptäcker att här finns det möjligheter. Ni pratas lite grann så och bestämmer er för att ses över en kopp kaffe, den ofarligaste formen av en date. Om det skiter sig kan man lugnt utan större åthävor tacka för sig.

Under tiden så förvandlas fikat till en middag med god mat och en flaska vin, innan maten blir det en öl i baren och det här känns ju jättebra.
Middagen går jättebra, ni pratar om allt och genom orden märker ni båda att ni kollar av varandras intressen och framtida möjligheter. Helt sjukt egentligen att börja planera en framtid (helt osagt, men ändå) på första daten.

Vinet slinker ner och ni båda börjar komma i form. Dags att gå vidare till någon småmysig bar, sagt och gjort. Promenaden dit blir lite arm i arm om man säger. Så, nu sitter ni bredvid varandra och allt känns tipp topp och mer vin blir det. Då blir det lätt som det blir att ni flyttar liksom alldeles tätt intill och börjar liksom söka varandras händer och annat. Nära nu och, jodå, där kom den första kyssen. Helt naturligt, inga konstigheter, nice.

Men, men, det, jag prövar igen, ordentligt många gånger för säkerhets skull. Ja, vi håller på mest hela tiden och frågan är om det är lagligt att hålla på så där offentligt, som vi sysslar med.

Nu stannar vi berättelsen om något som skulle kunna ha hänt men om det nu gjorde det skulle jag absolut inte skriva om det i en blogg såhär. Men om det nu hände..
Och ni såhär i efterhand funderade på att dom där kyssarna kändes ju faktiskt helt platta och inga klockor ringde och inga änglakörer sjöng. vad gör ni då? Allt annat var hur bra som helst och tänk om det var för mycket vin som gjorde att själva läppmötet blev så platt? Ja inte vet jag.

Om det nu skulle vara så...
Vad gör ni då?
Ja, sånt går man runt och funderar på.

9 timmar

Ja det är mycket strejk nu. Det var ju 9 år sen sist så det var väl dags antar jag. Nu får vi som kör buss i stora stadens inre stad fortsätta strejka medans förortskollegorna får köra förortstockholmare till jobbet. Våra vänner i norrland ansluter nu och sätter sig ner i Västerbotten också.

Och har jag tolkat signalerna rätt så är det för att organisationen Bussarbetsgivarna inte vill att bussförare ska få ledigt från jobbet i minst 11 timmar på ett dygn. Dom anser att det räcker med 9 timmar från det vi kliver av bussen tills vi ska kliva på igen. Ovanpå detta så kallar dom oss oansvariga och ovilliga att backa minsta lilla...
Man häpnar!

Här finns inget annat att göra än att fullständigt blåvägra att kompromissa.

Mannen på bilden är den som får backa.

tummen ur

Idag fick jag tummen ur och gjorde klart mitt lilla blandarbyte i köket. Nu kan jag diska igen, så bra!

bara så där

Jodå, men det ska jag inte skriva om här. Men så blev det i alla fall.

en smula pinsamt

Så var det då time-out. Strejken vilar lite och busstrafiken går igång typ över helgen.
Outgrundliga äro kommunals vägar.
Gissar att det är PR-skäl samt att förhandlingsdelegationen ska kallas in och det gör man inte på en piss10minuter. Men att ens fundera över 0,2 procent (ca 40 spänn) och 13 timmars ramtid för viss stadstrafik (de största problemen med ramtid gäller inte stadstrafik)är ju direkt oroande och en smula pinsamt då. Men jag är optimist (vill vara)och tror därför att strejken går igång igen i början på veckan.

Strejk!

Jaha nu är vi några dagar in i strejken. Inga bussar går i Stockholm. Vädret är soligt och humöret på topp. Vi har det hur bra som helst utanför grindarna till garaget där vi är strejkvakter. Det verkar som om vi kan hålla på hur länge som helst. På oss går ingen nöd i allafall. Synd om dom som drabbas bara, men vad ska vi göra? Vi har ju inga konstiga eller överdrivna krav direkt. Näe, här har nog arbetsgivarna gjort en riktig blunder som inte accepterar våra blygsamma krav.



Lugnt och avslappnat!



Trafiksektionens ordföring herr Bryungs eldar massorna!



Tommy styr upp fikat!



Fikabordet!



Viktig Fatölsinfo



Ljugarbänken



LO-tidningen på besök



Per glider runt



Sante kommer nära inpå



Norsk Tupplur av Magne



Solstollar i solstolar



Stephan försöker se bestämd ut



Strejkbrytare stoppas! Närå, bara Carina som ska besikta buss.



Förbundsordföring Ylva på besök bland oss strejkvakter



Yvonne administrerar en aning i vår röda husvagn